现在也在人人网！

Ja jösses. Var ska jag börja?

Förra helgen firades min födelsedag, deluxfirande blev det. På lördagen vi middag på en koreansk BBQ-restaurang och jag fick presenter och sång. Sedan gick vi ut på KTV, karaoke-klubb som kineserna älskar! Där anslöt ett riktigt stort gäng och det blev en riktigt lyckad kväll. På söndagen tog jag det ganska lugnt, hade lektion mellan 14-18. Sedan väntade en överrasknings fest/kalas i min korridor. Det var alla i min korridor, Hinas alla pakistanska vänner, Isabel och Simon med flera. Det hade fixat tårta och även presenter… ojojoj. Sedan kom Simon med en present från mina kära vänner från Linköping också! Eller egentligen bor bara två av dem där, Moa och Emilie, medan Stina bor i Buenos Aires och Ylva i München. Jag blev helt ställd, det var det sista jag hade väntat mig. En riktigt fin födelsedag!

På Karaoke och restaurang.

Lars och Emelie, håll i hatten! För ett par veckor sedan var jag på gymmet och såg några som såg ut att vara friidrottare där. Jag blev tvungen att fråga deras tränare om det verkligen var fridrottare och visst var det det. Jag berättade att jag har hållit på med det tidigare i Sverige och undrade om det fanns möjlighet att få prova.. joo, det skulle väl inte vara omöjligt och jag skulle få komma tillbaka nästa vecka och provkasta eftersom de ville veta hur bra jag var! Jag kom, jag kastade och jag fick uppenbarligen vara kvar. Om det var pga att jag, som enda västerlänning i friidrottslaget, hade gräddfilen eller för att jag faktiskt platsade är ännu osagt men det spelar mig ingen roll. Det finns mycket att säga om dessa träningar och tyvärr kan jag inte ta allt här och nu.. men det är stor skillnad från Sverige på många sätt. Tränaren är chefen, tro inget annat. Extrem respekt mot honom. Sedan har man en lagkapten också som verkligen är kapten. Sedan så är träningarna sjukt ineffektiva/fokuserar mycket på återhämtning; de senaste träningarna tog drygt 3 h/st… detta är lite av ett problem för mig eftersom jag har en del att göra vid sidan om träningarna!

 

Middag i skolmatsalen. Lägg märke till tunnan med ätpinnar!

Friidrottslaget är mer eller mindre professionella idrottare, de ansökte inte till universitetet med betyg utan med sina idrottsliga meriter. Som tur var visste jag inte det när jag kom dit första gången! Min inställning till dessa friidrottsträningar är lite som ”jaja, det får gå som det går men jag vill iaf ha en universitets-träningsdress med röd bakgrund och gula stjärnor”. Nu visar det sig att även om mitt knä inte alltid håller med mig så tycker jag fortfarande att det är sjukt kul (och ett ypperligt tillfälle att umgås med kineser på ett okrystat sätt). Det går faktiskt ganska bra även om tränaren och jag inte alltid kommunicerar på bästa sätt då han har en sjukt mumlig och konstig accent.

Men håll i hatten nr 2! På dagens träning kastade vi och det gick faktiskt ganska bra.Tidigare träning kastade jag ca 33 m vilket jag tyckte var ok för att inte ha tränat på 4 år. Idag kastade jag 36 m vilket jag nog får vara sjukt nöjd med.

Och Håll i hatten nr 3!! Tränare Cao sa till mig precis innan jag skulle kasta mitt sista kast: ”欧莎，我要报名你参加明年的比赛“. Sedan log jag glatt och kastade inte alltför pjåkigt. Han sa alltså: Åsa, jag ska registrera dig för nästa års tävling. Ett steg närmare en röd träningsdress med gula stjärnor!

Höst.

Bakgrund om kinesiska facebook kanske. Den heter Renren och ser exakt ut som facebook men med kinesiska tecken överallt och mer eller mindre endast kinesiska användare. Det är världens största sociala media och det kanske kan förklaras med att alla yngre kineser använder det flitigt, mer eller mindre lever sitt liv där. Jag har numera också ett Renren-konto. Detta skedde efter att jag fick ett sms där det stod: ”Åsa, du är nu känd är på universitetet. Haha”… Ojoj, tänkte jag. Jag lyckades ta reda på att det var pga ett foto som min kinesiska klasskamrat Xiaoxiao tog på mig dagen innan. Hon är engagerad i en organisation på universitetet som anordnar lite sociala aktiviteter nu och då och i fredags var det dags för Singel-dagen, 光棍节(11-11-11). Jag fick en tavla, fick skriva vad jag ville och de tog kort. Jag skrev typ ”Jag är singel och jag gillar det”, inga konstigheter tänkte jag…

 

 

 

Håll i hatten 2.0! Dagen efter, när jag själv blev medlem på Renren såg jag kortet och det var inga konstigheter där heller. Men kineser måste ju vara lite underliga… Idag, en vecka senare, har kortet setts av 3-3-1-2-2 personer!!! Delats 436 gånger. Kändis är mitt mellannamn på universitetet numera.Varje gång jag är på träningen med mina kines-lagkamrater kommer det fram någon som frågar: ”Är det hon som är på kortet på Renren?”. Vojnevojne.

???!??!??!?!?!?!!

照片！

Nu har jag betalat dyra pengar för att få ett internet som fungerar. Vi får se om det är värt pengarna men nu verkar jag i alla fall kunna ladda upp bilder vilket jag inte har kunnat den sista månaden. Därför kommer här ett mastigt bild-inlägg (antagligen roligare att läsa än de tidigare)! Sista månaden i bilder, varsågod, läs och njut!

        

Kinesiska muren tillsammans med alla internationella studenter vid BIT.

  

Fu och Jiang kom och hälsade på i Beijing en sväng (Jiang 2:a fr vänster, jag, sedan Fu), jättemysigt.Här sitter vi och väntar på att få bord på restaurangen. Till höger är Gulou, Trumtornet, därifrån tiden angavs med trumslag under kejsardömet.

 

  

   

Inre Mongoliet. Inte alls olikt till Sverige när det kommer till björkar och höstfärger. En salig blandning av otrolig natur, kolkraftverk och kolindustri.

Ping Ding Shan. Gamla utslocknade vulkaner… sägnen säger att Djingis Kahn skar av toppen på med sin kniv.

  

En del av den kinesiska muren löper över grässlätten och ses numera endast som ett stort dike.

Tidig morgon och två bergsbestigare ger sig av mot nya höjder.

En blåsig och kall dag i Xilinhaote, Inre Mongoliet. Jag, Handan och Pengfei (de studerar också på BIT) tänkte gå på museum men allt var stängt under nationaldagsveckan tråkigt nog. Döm inte Xilinhaote efter denna bild… Detta är de riktigt vräkiga kommunistbyggnaderna. Huset rakt bakom oss är partibyggnaden och de övriga är regionsmusem mm. Den riktiga staden är inte fullt så uppiffad. Inte alls faktiskt.

Simon och Pengfei (Hugh) sitter och datanördar hos mig (ty jag har internet.. Ett relativt snabbt sådant om man pratar Kina-style .)

             

På reklaminspelning. Haidilao, en stor hotpot-kedja i Kina, vill lansera sitt koncept i USA och vill spela in en film som visar att även västerlänningar kan äta hotpot. Det kunde vi minsann, en hel dag ägnade vi att äta hotpot! Jag föredrar just nu helt något annat ett tag framöver. På första bilden försöker Elisa dansa som Kungfu-nudelbagaren med begränsad framgång.

Servitörs/servitris-instruktion på Haidilao. Inget lämnas åt slumpen på denna restaurang. Medan man väntar erbjöds man skoputs, manikyr, lekplats till barnen, snacks, dataspel osv.

  

Maskinhallen på BIT. Xiaoxiao, vår kurskamrat, tog oss med och visade oss hur allt funkade.

Jag och Hina med traditionella pakistanska byxor. Mycket bekväma!

 

Halloweenfest i Beijing! Storpartaj på ett konstgalleri i det chicka distriktet 798. Här behövde vi inte oroas för att vara överklädd.. Överst till vänster: Jag, Simon och Isabell på väg ut från vårt dormitorium. Överst till höger: Isabel och Elisa. Nederst: Jag hittade några riktigt satsiga killar i toa-kön. Måste vara extremt dyr kostym att hyra, samt att dessutom (garanterat) skita ned den delux på de kinesiska toaletterna (alltid, utan undantag, handfat nedsänkt i marken).