Då var jag fri! Äntligen är terminens sista skoluppgift nu inlämnad. Sista tiden har varit som en enda gigantisk tentaperiod, en alldeles för lång sådan. Jag och Simon har betat av tenta efter tenta nu de sista veckorna, somliga drygare än andra. Totalt har vi skrivit tre tentor, en gigantisk labrapport och en uppsats. Så nu förtjänar vi lov!
Det är tomt i stan nu. Beijing har bara på ett par dagar tömts på folk eftersom det nästa vecka är det kinesiska nyåret, det vill säga Kinas viktigaste helg motsvarande vår jul. Alla restauranger på campus har stängt (närmare 15 st), utom den muslimska. Butiker har stängt och det går rykten som säger att det är dags att bunkra upp mat för de närmaste två veckorna eftersom att det kommer att bli jättesvårt att få tag i något. Som tur är så tänker jag bege mig från Beijing på fredag. Jag tillsammans med några andra internationella studenter har blivit bjudna att fira det kinesiska nyåret med Pengfei och hans familj i en liten stad utanför Chongqing i centrala Kina. Det ska bli jätteroligt!
När jag kommer hem från Chongqing har jag bokat biljetter till Sydkorea. 4 dagar i Seoul innan jag åter beger mig till Beijing för att byta väska och ta mig till Sverige. Jag ska träffa min korridorkompis Amie som bor i Seoul och sedan ska jag ta mig en tur till den demilitariserade zonen på gränsen mellan Nord- och Sydkorea. Har bokat en tur med den amerikanska militären som ska vara väldigt intressant.
Julmiddag hos Claire och Nicklas. Rachel, från Kanada men med kinesisk härkomst, jag och Chris från Birmingham.
Vänster: Förrätten. Kokt potatis omringad av ägghalvor, gravad lax med hovmästarsås, rökt lax, inlagd sill (från Shanghai, skämmes IKEA), och hårdbröd! Smaskigt värre. Höger: Vårt långbord med stiliga paret Isabel och Simon i bakgrunden.
Det har ju hänt en del andra saker sen sist förutom skola. Julafton var till exempel jättemysig! (kan ju självklart inte jämföras med Sverige, men under omständigheterna) Vi åt jättemycket smaskig mat, mestadels svensk mat trots att vi hade en del andra nationaliteter vid bordet också. Men inte mig emot!Vi sjöng julsånger, ringde hem och tvingade våra familjer lyssna på våra sköna stämmor och spelade sällskapsspel. Mysigt värre.
På äventyr i skidbacken. Nanshan var faktiskt helt ok för att vara i Kina. Dubbla Bjästabacken ungefär men med bra många fler kineser som inte kan stå på skidor.Från vänster: Cathy från Nederländerna, Lady från Brasilien, Natalja från Ryssland, Xiaoxiao från Inre Mogoliet (Kina) och jag.
Jag och min pakistanska roomie Hina framför nybörjar backarna i full skidmundering.
Jag och Xiaoxiao. Hon kan vara den mest orädda nybörjaren i skidbacken jag känner. Jag är glad att jag fixade en hjälm till henne, hon flög nerför backarna i en väldig fart och utan kontroll!
Sedan var det nyårsafton. Den firades på bästa sätt i en kinesisk skidbacke. Mycket intressant faktiskt. De hade byggt upp en schweizisk liten alpby utanför en förort till Beijing. Det märktes ganska tydligt att det var Beijings rikare delar som avsatte delar av helgen för att utöva ett häftigt västerländskt intresse. Det var otroligt mycket folk i backarna, och otroligt mycket folk som inte hade någon kontroll överhuvudtaget i backarna = livsfarligt!! Men vårat glada gäng på 21 personer av blandade nationaliteter kom därifrån helskinnade och nöjda. Jag tror de flesta tyckte dagen var lyckad även om inte alla frivilligt kommer att ställa sig på ett par skidor igen!
På laboration i kursen produktionsteknik.
Matsal nummer 7. Maten är god men man slås alltid av en rökig luftvägg när man kommer in eftersom köksfläktarna inte fungerar.
Kön för att köpa tågbiljetter inför det kinesiska nyåret. Bakom mig var det ungefär lika många köande. Dessa veckor är den tid då HELA Kina reser. Det är i princip omöjligt att få tag på tågbiljetter och även om man köar i 3 h är man inte på den säkra sidan. Jag hade tur som hade en reserverad biljett så jag behövde bara köa i ett par timmar och sedan var biljetten i min hand.
Luftkvaliteten i Beijing är mer omtalad hemma i Sverige än här i Beijing. Jag har skaffat en app på min mobil som varje timme skickar ut mätvärden från den amerikanska ambassaden. Om motsvarande världen överstiger 60 på Stockholms värsta gata, Hornsgatan, då blir det livat i miljökretsarna. Ligger den på 60 här i Beijing då tar man ett djupt andetag och känner den ovanligt rena och friska luften strömma ner i lungorna!
En strålkastarstolpe vid arenan på campus. De där burkarna på stolpen, vad är det?
Vilse i Beijing 
Hej Åsa
Alltid lika spännande att läsa om allt vad du har för dej.Vilken upplevelse att få vara med om nyårsfirandet på riktigt i en familj. Det blir roligt att få höra om det ”in natura” Hoppas jag!!!
Just nu skiner solen så fint på de snövita vidderna vi har här .En helt underbar vinterdag. Det är -9 grader.Vi ses snart hoppas vi här i Yttersel.
från MOSTER!!!!!!!!
Åsa,
Kanske borde Du sadla om till att bli kåsör istället för ingenjör. Du skriver lätt och roligt, även om allvarliga saker. Ser fram emot att Du kommer hem så Du får möta lite snö, med betoning på lite.