在内蒙古放假了

En iPhone, en longboard och ett par mongoliska vinterskor! Det är skörden efter de sista veckorna här i Kina. Jag har känt mig i behov av en iPhone sedan jag landade här i Beijing och nu när jag har en i min hand är jag jättenöjd. Istället för en kamera, en mobil och ett elektroniskt lexikon har jag EN iPhone. Askalas! Longboarden är ju en rolig leksak. Universitetet har grymt bra gator för longboard så nu ska det åkas av.

En vecka har gått sedan oktoberlovet. Vårt universitet bjöd oss på långlov till skillnad från många andra universitet och arbetsplatser där man enbart får 3 dagar ledigt. Då funkar det som så att man är ledig mån-ons och sedan flyttar man den kommande helgen till tors-fre. Så kontentan blir en arbetsvecka ledigt men skola på den kommande helgen! Tack BIT för en riktig lovvecka.

På denna skola har de insett vilken tillgång vi utbytesstudenter utgör. Det är faktiskt rätt roligt att reflektera över vad de vill ha hjälp med… Självklart hjälper vi gärna till när vi har möjlighet, men i den takt våra tjänster efterfrågas just nu kommer vi inte få mycket skola gjort! Vi ska hjälpa att översätta hemsidor, dokument, agera statister etc. En engelsk utbytesstudent här blev av Professor Meng ombedd att korrekturläsa ett dokument. Det tog honom 50 h att ta sig igenom dokumentet men han fick ingen som helst kompensation, knappt ett tack. Nu har han också blivit ombedd att vara mentor åt en lärares son för att lära honom de västerländska sederna. Själv skickade jag precis in en PPT till BIT’s insitute of education. Jag och Simon ska, tillsammans med några andra internationella studenter, på lördag presentera utbildningssystemet i Sverige/på LiU. Egentligen ville de att vi skulle berätta om ”resource allocation”, ”talent cultivation” etc. Som att vi skulle ha koll på det, vi är ju bara stackars studenter! Bäst av alla uppdrag vi fått måste dock få ett eget stycke…

Skådespel! MBA-ansvariga kontaktade oss och undrade om vi kunde hjälpa till på måndag och tisdag med lite saker. Bara en kortare stund. Det är nämligen som så att det kommer in MBA-delegation från England hit till BIT. Vi anar att detta är det första året som BIT har MBA-utbildning och att denna delegation mer eller mindre kommer för att kvalitetskontrollera utbildningen här. De ville att vi skulle vara med för att vi kunde lite kinesiska… (konstigt med tanke på att delegationen troligen inte kan kinesiska). Tidigare nämnde engelska killen ska också delta, men i egenskap av britt. Uppdraget var att klä sig snyggt och propert, sitta i biblioteket läsandes en engelsk bok och prata med delegationen. Är det inte fantastiskt så säg?! Kort uttryckt, vi internationella studenter skulle placera oss strategiskt, klä oss snyggt och visa att BIT är en mycket internationell skola. De ringde oss med 1 h framförhållning igen på måndagen och ville att vi skulle komma men vi hade lektion då. Vi fick senare höra hur mycket folk det hade varit i biblioteket och hur de hade placerat ut datorer bara för att få det att se ut som att det var mer liv i rummet. 2 min efter att delegationen gått ut ur rummet igen var det tomt på folk, inte en kotte var där frivilligt!

Annars är nog största hädelsen Inre Mongoliet. Vi hittade en direktbuss till Xilinhaote istället för en ståplats på tåg i 10 h för att sedan byta till ett annat tåg. Väldig bekvämt var det faktiskt (i Kina-mått såklart). Vi åkte ut från Beijing och sedan mötte landsbygden oss ganska snabbt. Det var fattigt, industrier, nedgångna byggnader och folk som stirrade på oss som om vi var aliens när vi hade pauser. Grässlätterna hade blivit gula eftersom vi var där så sent och löven hade fallit av träden. Kallt var det också. På nätterna var det kring -3 grader och på dagarna kanske kring 7 grader. Underbart, jag längtar tills vintern når Beijing också! Väl i Xilinhaote mötte vi Hugh och hans vän Handan. Vi letade upp en tur där vi åkte med minibuss runtom grässlätterna tillsammans med några kanadensare och en australier som också arbetade i Beijing. Egentligen hade vi vi velat ha den riktiga mongoliska upplevelsen med häst till jurtorna och sedan vidare med häst nästa dag igen. Dock är min uppfattning att detta inte är någon typisk kinesisk drömsemester. Kineser som åker till Inre Mongoliet åker dit för att få snygga bilder men vill helst bo och färdas så bekvämt som möjligt vilket leder till att det är svårt att anordna en sådan tur…

Men det var väldigt vackert på grässlätterna. Lanskapet var som tagit från Sagan om Ringen och överallt var gamla utdöda vulkaner. På ett ställe ,平顶山，var vulkantopparna som bortskurna så att den sista tredjedelen av konen var borta och sägnen sägen att det var Djinghis Kahn som skar bort dem med sin kniv. Den första kvällen bjöd vår chaffis på risvin (standard-drycken här i Kina). Det blev en hel del för somliga i sällskapet (läs kineserna) och de mådde riktigt dåligt under natten. Dagen efter visade det sig dock att även kanadensarna och australiensaren mådde riktigt dåligt. Anledningen trodde vi först var riktigt dålig sprit men när Isabel fick samma sak fast 1,5 dygn senare så vet vi inte riktigt längre… Men efter lite dropp på kineserna (standardbehandlig här i Kina, oavsett vad du lider av) var de uppe på benen igen.

Kontentan av turen: Sova i mongoliska tält (check), rida mongoliska hästar (check), titta på solnedgångar från bil (check), åka bil (check), dricka billig och dålig mongolisk sprit (check), lära kineser att klä sig för kyla (check).

Tyvärr måste jag meddela att jag under de sista veckorna har försökt lägga upp bilder på bloggen men utan resultat. Ni får nöja er med en reseberättelse utan bilder och använda mina  målande beskrivningar för att föreställa er Inre Mongoliet!